En viktig knäckfråga för att göra den moderna tekniken mer miljövänlig är att skapa uppladdningsbara batterier med högre kapacitet än dagens. Men det krävs också andra lösningar. En sådan lösning är bränsleceller.
En bränslecell har stora likheter med ett batteri. Precis som i batteriet finns det i bränslecellen en anod, en katod och en elektrolyt som leder joner mellan anoden och katoden. Men där upphör likheterna. Batterier är slutna system, i vilka två kemikalier reagerar med varandra. I en bränslecell, däremot, används ett bränsle som får reagera med luft, vilket gör att det bildas en restprodukt. Vilken restprodukt som bildas beror på hur systemet är konstruerat, samt på vilket bränsle som används. Vanligast är att restprodukten blir vatten eller koldioxid.
Har man med sig extra bränsle betyder detta att man kan använda bränslecellen i miljöer där det inte finns tillgång till elektricitet. Forskning pågår nu, på många håll i världen, för att utveckla mer effektiva bränsleceller, och också bättre bränslen till dessa. Det handlar inte bara om vilket bränsle som används, utan också om i vilken form bränslet ska vara. Ju lättare det är att ladda cellen med nytt bränsle, desto bättre.
Några som ligger i framkant på detta område är svenska Myfc, som utvecklar både bränsleceller och bränsleformat för att driva dem. Tanken är att bränslet ska levereras i form av ”kort” eller ”puckar” som är enkla att byta när cellen behöver fyllas på. Cellerna ska dels kunna vara inbygga i apparater, dels användas som externa strömkällor.
Det kommer dock troligen att dröja ytterligare en tid innan dessa bränsleceller – och bränsle till dem – finns i handeln. Det återstår att se vad batteritillverkarnas avdelningar för forskning och utveckling kommer att hinna svara med under samma tid. Många betraktar nämligen bränsleceller som den allvarligaste konkurrenten till litiumjonbatterier, den typ av batterier som används till att driva mobiltelefoner och elbilar.
Efterfrågan på laddbara batterier ökar stadigt. Den globala marknaden växer med ungefär 17,5 % per år, och 2020 – om bara sex år – beräknas värdet uppgå till 81 miljarder kronor. Än så länge är det litiumjonbatterierna som dominerar stort. Att tillverka bränsleceller har än så länge varit så pass dyrt att de inte har kunnat konkurrera med batterier. Detta kan dock komma att ändras snart.
Prisfrågan
Det ser helt enkelt ljust ut för Myfc. Vid sitt besök i Sverige 2013 fick Barack Obama en bränslecell, som via USB kan ladda många olika elektriska apparater. Bränslecellen laddas i sin tur med puckar av salt, och vatten. Vattnet reagerar med saltet i pucken så att vätgas bildas, och elektronen från vätgasens atom leds vidare till den apparat som ska laddas. Bara under förra året såldes mer än 10 000 laddare av denna typ.
Precis som när det gäller många andra typer av någorlunda ren teknik är det stora problemet än så länge prislappen, men detta gäller även laddbara batterier av litiumjontyp. Det är priserna på batterier som har gjort att elbilar än så länge är mycket dyrare än bensindrivna dito. Det första företag som presenterar en billig lösning, vare sig det blir i form av bränsleceller eller något annat, kan räkna med att göra stora pengar.